Namnlöst dokument

Det blev ett slitet Sonor set och hyresgästerna på Stiftan i Mörsil suckade tungt. Men hur än det repeterades blev det i alla fall ingenting. Janne köpte en cross-motorcykel och Ove bytte in trummorna mot en svart Gibson LesPaul standard kopia.

Något år senare 1979/80 bildade Ove tillsammans med Lars Westerlund, Peter Nordman & Kjellis Sundman gruppen Mighty Riff. Bandet blev snart uppskattat för sina framträdanden. MR spelade i början covers men övergick till att bara spela egna låtar..

Lars W hoppade av 1980 och ersattes av Pär Norén. Han debuterade med feber och halsfluss på Racklövska skolans aula med beröm godkänt. Eftersom både Ove och Kjellis sjöng och skrev låtar bestämde sig bandet att till slut spela in en demo hos Tommy Andersson i Östersund 1981.Tommy hade en 4-kanals rullbandspelare och en liten skrubb att spela in i. En av låtarna var Backside of the moon som blev en liten publikfavorit hos traktens hårdrockare.

Mighty Riff strävade på och spelade så mycket de bara orkade på traktens begivenheter. De gjorde ett rejält intryck på Kluksfestivalens besökare 1981 inne på dansbanan i skydd för regnet. Tanterna tog ett rejält grepp för öronen! Viktigt för bandets existens och självförtroende blev Eagles MC Järpen som ofta hyrde in bandet på diverse fester. Mc klubben har genom åren betytt otroligt mycket för Ove och andra musikanter. 1982 Spelar Mighty Riff in sin 2:a demo som delas upp på 4 st kassetter. Demon innehöll 10 st egenhändigt skrivna låtar och spelades åter igen in hos Tommy Andersson. Kassetterna försvann efter hand och i dag finns bara 1 sång bevarad : Wanted for rock n roll som spelades upp i Radio jämtland. Bandet splittrades senare upp och uppstod något år senare 1983 som Intruder, Kjellis var då ersatt med Åke Mohlin på bas

Intruder tog en lite hårdare väg än vad Mighty Riff hade gjort. Ove som skrev det mesta av matrialet var en hängiven Status Quo fan och hade djupa förankringar i 70-tals rockens ursprung. Mighty Riff hade ett sound som lät lite som AC/DC uppblandat med Quo. Intruder startade upp med Metal vågens intrång i de Svenska tonårshemmen. Åke Mohlin var en hängiven metal fan och han satte många griller i huvudena på resten av bandet. Bandet hade en egen replokal i Mörsil i ett övergivet SJ förråd.

Efter hand blev bandet mer och mer hårdrock och planer på att satsa mer än bara lokalt började formas. Men Peter Nordman hoppade av och flyttade och resterna av Intruder löstes sakta upp för att uppstå kort senare efter utförd Militärtjänstgöring & annat. Då var Peter ersatt med unge och lovande Erik Sundström på gitarr 1985. Bandet spelade återigen in en tung demo som lovordades av diverse skivbloag. Låtarna var rappare och tyngre än förut.

Efter att Ove levt i musikalisk torkal 1½ år nere i Göteborg återvänder han till Mörsil och Jämtland igen våren 1987. Tillsammans med sin gamla kumpan Pär Norén och en nygamaml bekant Mikael Jönsson som kom i från bandet Revolver bildar de bandet Roadhouse. På munspel fanns i början också Mickes bror Tobias.

Roadhouse spelar till en början diverse blues covers med betoning på Muddy Waters, Johnny Winter, Dr Feelgood mm. Plötsligt fanns det helt plötsligt spelningar överallt och bandet gjorde allt som stog i sin kraft att försöka vara med där det gick. Roadhouse fick mycket rutin och hamnade så småningom i Tommys Musiklabb för dokumentation igen. On the house spelades in och innehöll låtar så som tex; Wasted blues.

Bandet spelade bl.a med HP Burman och avslutade Storjöyran på stora scenen 1989 inför ofantligt många tusen personer. Roadhouse spelades in av Radio Jämtland och spelade på många ställen runt om i landet.

Roadhouse hade ett gott rykte som live band och power trio och hyllades av den lokala pressen som bevarare av bluesrocken.

Efter Tobias avhopp började låtarna att bli mer melodiösa och allt mindre blusiga. Bandet bestämde sig för att ett namnbyte var på plats.

Roadhose blev därmed Mercenary Mustangs 1990 och levererade först Power rock med melodiösa inslag. Bandet spelade in flera demos och fick låten Judy go round med på Joker record samlings cd 1991.MM spelade in en vinylsingel med låtarna Some kind of madness & Run and hide. Bandet ökades ut med Per Erik Karlsson på gitarr, sång och keybords. MM spelade idogt under några år och var med i P3 live som spelades in i Umeå.

Låten Vale of tears blev deras signatur melodi och uppskattades av många rock fans runt om i landet.

I Stockholm recordings studio spelades tex; What will happen in 1990. Bandet lades ner några år senare 1993.

1994 Bildades Orange disaster och Micke, Pär och Ove tog in Anders Fundin på gitarr. Skälvande försök att bemästra Grunge genren gjordes och bandet framträdde i Ztv:s program "Station Åre" 1995. Pär hoppade av 1996 och ersattes av Anders Jönsson. Bandet bytte namn igen och Fundin slutade. Foamen föddes och musiken kan bäst beskrivas som säregen rock med inslag av melodi. Foamen spelade 1997 in en cd hos Home recordings i Revsund och gjorde endast 1 spelning. Den ägde rum i Krok av alla ställen! Once all around är ett exempel på hur bandet våndades i sitt musikaliska sökande.

Foamen fick till slut nog av att inte riktigt bli förstådda och Anders utvandrade till Stockholm.

Året var 1998 och Ove blir uppringd av Micke Jönsson. De hade satt ihop ett band som spelade lite roliga covers. Bandet hette Si derja och var från början helt akustisk. Bandet bestod av Micke Jönsson, Lill-Stefan, Tobias Jönsson & Ronny Wiklund.

De behövde en röst & en gitarr till så Ove hoppar in. Siderja spelade en blandning av Eagles, Neil Young, Steve Earle, Bodins, America låtar och blev snabbt populära på krogarna i Åre området. Stefan ersattes med den förlorade sonen Pär Norén som levt i musikalisk exil under några år. Tobias tyckte det blev för mycket spelande och hoppade återigen av. Bandet bytte sedan namn till Enzendoh och skulle spegla medlemmarnas inställning trodde dom. Men saker och ting tog en helt annan vändning. Bandet beslöt sig för att 1999 spela in en cd för att ha något att sälja på spelningarna. Låtskrivar-proppen hade lossnat för Ove och på debuten "The sun never shines on Franks back door" fanns 19 egna låtar med. Det var tänkt från början att de bara skulle lira in några covers.

Helt plötsligt började folk i olika åldrar och med olika läggningar att komma till bandets spelningar. Cd:n ledde till ett kontrakt med Dusty Record och en uppföljare vid namn ; In the middle of nowhere som släpptes 2001. Bandet fick kontakt med Status Quo:s producent Mike Paxman som blev fötjust i bandet. Han hjälpte bandet med mastringen och skrev några vänliga rader på bandets innersleeve. Bandet hade flera låtar på den lokala p4 topps listan och röstades fram på The far chart som nr 13 någon plats före Mr Steve Earle minsann. Bandet upplöstes av olika orsaker hösten 2002 och kom att saknas av många musik fans.

Micke & Ronny spelar i dag i ett uppskattat band vid namn The Humbuggers. Pär spelar i med JB:s Wiretag band och Ove försöker att upprätthålla sitt låtskrivande med sitt solo projekt. Bandet återförenades delvis i höstas genom en tribute spelning för Status Quo på folkets hus i Mörsil.

History/på Svenska

Janne & Ove försökte förgäves starta upp ett vettigt band under några år, men det fanns ingen som kunde spela trummor. Lars Westerlund som var en duktig trummis var fullt upptagen med att spela i ett av traktens få dansband Staffans stollar (tror att de hette så.) Så till slut tröttnade Ove och köpte ett gamalt trumset av byns mega-musiker Kenth Wikberger.